De senaste veckorna har Sverigedemokraterna givits
allt för mycket luft under vingarna. Vad som åsyftas är de många debatter som borgerligheten mött Sverigedemokraterna i på bästa sändningstid. Även om kanalerna har varit ganska töntiga, såsom Kanal 8 etc, har ovanligheterna fått ett enormt och oförväntat tråkigt genomslag i media.
Den eviga frågan är; ska vi ta debatt mot rasisterna och ge SD en plattform att bygga vidare på?
En miljöpartist skrev en insändare om det så kallade kollektiva misslyckandet att bemöta dem.
En medlem i Förenade Klasskamrater var inte sen utan svarade samma dag på den förvirrade grönväxtens agiterande för debatt och kom med.
Artikeln hittar du
här, eller här nedan:
Edit: Såg nyss debatten mellan turtiduvan
Mona Sahlin och Sverigedemokraternas Jimmy Åkesson. Jag vill gråta. Kan ingen hejda dessa lönlösa debatter? Amatörmässig var den också. Skäms! Nu citerar även de etablerade medierna direkt från munnen på rasisten Åkesson, läs
här,
här och
här.
Hjälp en sverigedemokrat - ta debatten!DEBATT. Thomas Eriksson (mp) skriver i BT den 14 april att ickebemötandet är ett kollektivt misslyckande. Hela debattartikeln är i det hela ett stort frågetecken, och innehållsmässigt är det upprepningar och ett förkunnande för de redan lärda i ämnet.
Så länge sverigedemokraterna agerar radikal motpol till vad de tycker är en orättvis värld med oönskade kulturella sammanblandningar, förbannar det etablissemang som tycks ha övergivit dem, piskar på med lite söta äldrefrågor, belyser statistik där man vrider siffror till mångkulturens nackdel och så länge man inte löser grundproblematiken, kommer partiet att bestå. Det kommer att befästa sin position och kvalificera sig för riksdagen i och med det liberala konsensustänkandet.
Att sverigedemokraterna gjort markvinningar vet vi är på grund av vänsterns misslyckande i att framstå som ett tillfredsställande samhällsalternativ. Det är den ökade alienationen, en enorm arbetskraftsreserv, en havererad integrationspolitik och s ideologiska självmord som lagt grunden. För att inte tala om hur de tillsammans med borgerligheten nedmonterat den svenska välfärden genom privatiseringar och nedskärningar av och i den offentliga sektorn. Mediaetablissemanget bör också känna skuld.
Demoniserandet av förorter och den konsekventa indelningen av "svenskar" och "invandrare", som om de vore vitt skilda människor, har förlett och skapat en desillusion bland den arbetande klassen vari sverigedemokraterna fiskat merparten av sina missnöjesröster. Sverigedemokraterna har rätt i mångt och mycket i sin kritik mot hur integrationspolitiken tagit fel vändning, den ökade monopoliseringen och partiskheten av och i media.
Så, vad vore en lämplig antirasistisk strategi? Att bli duktigare på att kanalisera ut sin systemkritik mot t.ex. den diskriminerande proffsjournalistiken via media. Att profilera sig som ett samhällsalternativ med en politik för arbetsrätt, höga a-kassenivåer, nya jobb och en trygg ålderdom till exempel, samt bryta samförståndstraditionen som ligger till grund för den legitimitet som den borgerliga offensiven vilar på; nedmonterandet av den svenska välfärden.
Varför inte debatt? Det handlar inte om feghet, det handlar om att inte ge rasisterna en plattform att sprida sin politik utifrån. En debatt, t.ex, de högtravande i nationell media, handlar inte om vem som har bäst idéer och att folk väljer ideologi utifrån en jämlik spelplan där bästa argument vinner. Det handlar om att mata in olika budskap och ju fler gånger en sak sägs desto sannare blir den.
Debattens dagordning är redan förutbestämd. De vill inte diskutera klasspolitik eller feminism eftersom deras förklaringsgrund är att det är invandrarnas fel att det finns fattigdom och att kvinnor blir dåligt behandlade. Det är alltså själva problemformuleringen som måste ändras på, för samhällsanalysen är som sagt stundom riktig. I riksmedia eller i tidningar blir därmed förklaringsgrunden legitim, eftersom den diskuteras och tillåts i den politiska offentligheten.
Att"högt uppsatta" tvingas ta debatten gör bara saken värre.
Därmed är det inte sagt att vi inte ska bemöta dem. I fikarummen, på arbetsplatserna, genom facklig organisering och varhelst rasisternas argument ger sig tillkänna, ska vi vara där och agera motpol. Att ge invandrare skulden för arbetslöshet och social misär är ungefär lika genomtänkt som att skuldbelägga kvinnor för att de blir misshandlade av sina män.
Däremot är det uppfriskande att höra hur de inte får lokal för sitt årsmöte i Sverige. Sverigedemokraterna, nationens stolthet, söker sig till ett främmande land. Ja, jag sätter klasskamp före liberal demokrati. Men hur svarar Federley på det som liberal frihetskämpe? Han beklagar sorgen.
Johan
